Ja, så var det klart. Med den då lilla hundvalpen Lava i släptåg lämnade jag tv-kamerorna och återgick till vardagen.
Det är ungefär tre månader sedan.

Om jag ångrar mig? Absolut inte.
Om jag är missnöjd? Absolut inte.
Om det var som jag trodde? Nej, det var roligare!
Om jag fortfarande singel? Japps!

Bonde söker fru har varit mitt livs häftigaste äventyr. Näst efter att bli mamma, för det går inte att slå.

Det har varit en sommar av så mycket känslor, så mycket kärlek, så mycket upplevelser och så härligt på alla sätt. Ibland jobbigt att se sig själv, men samtidigt har jag känt igen mig.
Jag upplever inte någon stark vinkling eller extrem klippning, jag känner igen allt och alla som är med även om allt är hårt klippt - 60 timmar till 44 minuter, snacka om hårt jobb....!

Jag har fått massor av vänner och lärt mig så mycket om hur kärlek faktiskt kan kännas. Allt fint jag har fått från killarna som skrev till mig, inte minst de som faktiskt bara skrev och inte kom med i tv. Och Charlie, David och Brandon som sannerligen förgyllde en sommarvecka i månadsskiftet juni/juli. Wow vilka minnen jag har.

Och nej, jag känner inte att jag valde fel. Jag gick på hjärtat och magen, som var överens om att Charlie var killen med stort K. David är och förblir en av de finaste killar jag träffat, men det klickade inte och jag tror inte på att tvinga fram klick. Men den som får David och där det klickar, ojoj vilket man den kvinnan får.
Åter till Charlie. Fine fine Charlie. 120 mil är långt bort. Han har tre jobb, jag har barn, gård, hästar, verksamhet - you name it. Att få till det är en utmaning som föll. Och det var inte så att han drog så fort kamerorna slocknade - det var jag som gjorde slut. Charlie hade nog velat fortsätta, men jag hade tappat tron. Varför undrar säkert många och jag tror vi var för olika för att fungera. Plus ett långt avstånd.

Men Charlie har lärt mig massor om kärlek. Om trygghet och skratt, om värme och lugn. Det tänker jag ta med mig till nästa relation, för den är jag övertygad kommer inom en inte allt för lång framtid. Men jag tänker inte hetsa, allt ska kännas rätt. Som en pusselbit ska vi passa i varandras hjärtan och liv.

Så jag är fortfarande singel. Inte allt för bitter utan som jag sa i tv-rutan - jag är mer redo för kärlek nu än någonsin. Bonde söker fru har gjort mig till en gladare, lyckligare tjej med ännu mer kärlek att ge till rätt man.
För att citera Sigrid: "Jag är så glad att jag blivit så förälskad i en man som passar så bra i mitt liv".
Dit vill jag också, och jag vet att det kommer. Förr eller senare.

Sist men inte minst - 1 000 tack till alla er tjejer som skrivit fina meddelanden om min personlighet och hur jag inspirerar er och gett er styrka.
Det är faktiskt den finaste komplimangen jag kan få!
Jag vill fortsätta inspirera, och ställer gärna upp som moderator, föreläsare, inspiratör eller annat för företag, föreningar eller annat om intresse finns.

Många många varma kramar till er alla där ute i decemberkvällen!
God Jul och ta hand om era nära, kramas en extra gång, håll sams trots konstiga familjerelationer och säg de tre orden ofta till den du älskar <3


//Jennifer <3

Snart jul och jag sitter här och undrar var hösten tog vägen. Kanske har det att göra med det vackra vädret som gjort att månaderna gått väldigt fort? Drygt två veckor till jul och jag inser att jag ligger långt efter med all form av julklappar och annat. Men så har det också varit en höst som inte liknat någon annan.

Dock lever vi redan i framtiden här på gården. Vårens ridskola planeras för fullt, intresset är stort och jag misstänker att det har med BSF att göra. Vi hoppas kunna starta några fler grupper men tänker inte lämna tänket med att fortsätta ha små grupper.
Helgerna under våren börjar också bli fulla, massor av roliga bokningar på ridweekends, privata lyxläger och annat ramlar in. Så kul!
Fortfarande ber jag om ursäkt för att vi ibland är svåra att få kontakt med, det ringer för mycket.... :)
I mitt huvud snurrar att göra lite roliga påhitt, som ett läger i BSF-anda där vi besöker platser kända från programmet, rider rundan och fikar på platsen där jag och Charlie hade vår (underbara!) dejt, osv. Rider dit ibland och tittar på brännmärkena i marken som fortfarande syns efter eldkorgarna.... Hett värre!

I helgen som kommer ska jag på utflykt med min hingst Rignir till Linköping. Ska rida för en ny tränare, alltid kul. Det är nästan som lite semester att komma bort i några dagar, skönt att filosofera i bilen och lämna vardagen. Rignir är fortfarande under långsiktig uppbyggnad efter sin 1,5 år långa skada men hoppas han håller nu. För övrigt han som är pappa till söta fölet som syntes i ett avsnitt, lilla Draumsyn.

Missa inte vår FB-tävling, där kan man "vinna" en valfri julklapp till en kompis. Och det går att välja på allt på hela gården! Ridturer, ridläger, stugvistelser, betäckningar osv. Kolla in den här! (Öppnas i nytt fönster!)

Två avsnitt kvarstår nu av Bonde söker fru. Jag inser långsamt hur många som ser detta program, lämnar jag gården känns jag igen överallt. Det även om jag försöker gömma mig under mössor och utan smink.... Hittills har min medverkan inte gett några jobbiga konskevenser, de flesta som stoppar mig eller känner igen mig säger snälla saker. Tur det. Det gör ont att se det hatet som riktas mot några av deltagarna.
Vanligaste frågan annars får är ju givetvis "hur har det gått nu då, vem blev det?" Vem det blev vet ni ju nu - Charlie!

Det är lite fascinerande att se engagemanget programmet väcker. Personligen tänkte jag mycket kring mitt val och som jag sagt både i tidningar och i programmet - hjärnan ville välja David, hjärtat ville Charlie. Hjärtat fick utslagsrösten.
Båda är underbara killar men olika. Charlie är otroligt lugn och sansad, trygg i sig själv och jag tror det är därför många tror han spelar och bara är här för kamerorna. Själv tror jag inte det är så, men att han säkert tyckte det var kul med tv-delen också.

Det ska bli väldigt skönt att få vara ärlig, slippa tänka innan man säger något och kunna svara på alla frågor när sista avsnittet är sänt :)
Ska bli spännande att se era reaktioner när det är sänds :D

Här nedan kommer ett litet bild-eldorado från sista dagarna på gården. Så får ni se hur många människor som hela tiden deltar i det som sägs, görs och är med. Inte konstigt att det ibland blir lite stelt, å andra sidan glömde man faktiskt bort alla dessa människor ibland när känslorna tog överhanden. Jag saknade dem faktiskt lite när de åkte hem, det var skönt att hela tiden konfronteras med känslor och tvingas analysera och prata om vad man kände, varför osv. Man kommer dem väldigt väldigt nära!

Sist men inte minst - tusen tack till alla som skriver så fina meddelanden till mig på facebook! Jag blir alldeles rörd! Ni har sannerligen en stor del till att min självkänsla idag är betydligt bättre! Puss på er!

Alla bilderna nedan är tagna av Maria Dessislava Filipova :)

... och nu börjar det hända grejer. Perfekt syssla att förhandstitta när det ösregnar utanför.

Vi som är med i programmet får förhandstitta på varje avsnitt innan det går i tv, samma gäller för pressen. På tisdagar när journalisterna sett avsnittet brukar det alltid ringa någon journalist med frågor om något. Senaste veckan har det blivit intervjuer i Hänt i veckan och Hänt Extra, så kallade "fräcka frågor". Lite roligt, skrattade bra mycket åt frågorna och tror jag bjöd i allafall lite på mig själv ;)
Alltid lika nervöst att se avsnittet då vi just bara kan titta och inte påverka, programmet är ju klart för sändning så det är bara att "enjoy the ride" :)



Många frågar om jag känner igen mig i programmet och om det är jobbigt att se sig själv. Svaret är nja. Det är klart att när cirka 15 timmars filmning komprimeras ner till 7-15 minuter blir ens personlighetsdrag otroligt tydliga - de förstärks ju, men ingen rök utan eld. Jag har insett att jag i rutan är otroligt tydlig och upplever mig som bossig emellanåt, något jag inte riktigt visste att jag var. Så det har varit en resa i självinsikt att se sig på tv, jag lär mig mycket av hur jag är i rutan. Får se hur min fortsatta resa i programmet blir, nu börjar det ju hända saker.... Hehe :D

I morgondagens avsnitt har det fötts ett föl på gården - vår lilla supersöta Draumsyn, vilket betyder drömsyn. Det blir också bakning och saker börjas ställas på sin spets. Vem kan det vara jag tittar djupt i ögonen här tro....?

Vi planerar och förbereder också för en fest med min fine vän Erik och hans tjejer som ska komma på besök, men det blir först i nästa program.... Och den festen, den kommer jag sent att glömma :D

Här på gården tuffar livet på. Alltid slitigt när första frosten kommer och vattnet fryser, blir alltid lite mer att göra då. Men nu är det ju ösregn igen så problem solved för denna gången. Oavsett väder är det lika mycket jobb. Igår hade jag en underbar ridtur på gårdens hingst som äntligen börjar bli frisk efter att ha varit skadad i 1,5 år. Trots att regnet öste ner är jag så lycklig att få rida honom igen, han är en lyckoinjektion den hästen!

Likaså fick jag igår stifta bekantskap med en ny traktor som jag inte kört innan, alltid nervöst.... Brukar annars gilla den gamla lastmaskinen bättre men lilla gröna traktorn och jag kom riktigt bra överens, kanske kommer bli en traktortjej trots allt :D

Trots att det bara är november är vi redan i full gång att planera vårens ridskola, sommarens ridläger och fundera på vad mer för kul vi ska hitta på i vår. Känns skönt att kunna tänka framåt till härliga härliga våren när det är mörkt och regnigt utanför. Att bero på våren kommer vi också behöva utöka personalstyrkan med en ridlärare till ridskolan och ytterligare turledare. Är du en social, lättpratat person med lätt till skratt som gillar islandshästar kan du kanske vara vad vi letar efter. Mer information om dessa tjänster kommer inom kort :)

Nu dags för en ny ridtur i regnet. Svårt att tro det bara en månad till mysiga julen som jag alltid tycker om, massor av god mat, goda vänner och härlig stämning. Kan ju alltid hoppas, som alltid, på i allafall lite vitt och kallt till jul i år :)

//Jennifer

I vanliga fall brukar november innebära lite lugnare tider på gården. Telefonen tystnar efter sommarens högsäsong, strandritterna avtar och tempot går sakta men säkert ner. Men inte i år. Har utvecklat någon form av hatkärlek till telefonen och mejlen, det plingar hela tiden. Kul givetvis, men känslan av att aldrig räcka till är konstant. För mig är det så otroligt viktigt att vara trevlig och ta hand om alla kunder och alla som ringer, men denna hösten har det blivit för mycket ibland. Vill därför passa på att be om ursäkt till alla som inte får svar direkt eller som fått tjata på oss. Det är otroligt kul att så många vill komma hit, och jag hoppas vi ska få till det så alla blir nöjda. Brukar inte gilla att bli tjatad på, men i dessa dagar får man tjata på mig, hur mycket som helst. :)

Sålda sötnosar
Flera av våra fina föl har nu hittat nya hem, otroligt kul att sälja till köpare som man känner är så rätt. Draumsyn, Saeta och Erla är alla sålda. Nu är det bara söte Dadri kvar. Till nästa sommar kommer det fem nya sötnosar om alla som är dräktiga tar sig. Blir spännande!
Vi har också två grundinridna ungston till salu, fina Glód och Komma. Stora femgångshästar som är riktigt trevliga men olika. Får se om vi hittar lika bra hem till dem :)

Närproducerad lyx
I helgen som kommer ska vi ha lyxläger på gården. Det är en höjdpunkt och något jag brinner för lite extra - allt som serveras kommer nämligen från närområdet. Vi här i Slöinge har lyxen att ha både eget kafferosteri, prisbelönt bageri, grönsaksbutik som levererar till hovet (!), köttproducenter, äppelmusteri, glassfabrik och charkuteri. Detta paketeras med SPA-behandling, bad i vedeldad varm tunna och såklart massor av ridning. Precis ett sådant där läger som jag själv skulle behöva ta in på för att chilla ner lite. Åtta kvinnor ska vi få rå om denna helgen, kul ska det bli att träffa åtta helt nya bekantskaper från bland annat Norge och Stockholm!

Kärleksfronten då?
Och så är det Bonde Söker Fru. Otroligt glad för alla fina mejl jag får på Facebook. Jag läser allt men svarar inte alltid, tiden räcker inte till.
Hittills känns min medverkan riktigt bra, jag har inte ångrat mig. Jag har ju ingen aning om vad killarna sagt om min i alla sina intervjuer så det är väldigt spännande och kul att få reda på vad som tänktes och kändes under de där dagarna. Det är lite konstigt att dela sitt vardagsrum och kök med hela svenska folket, tog ett tag innan jag kände mig "hemma" igen och tv-studiokänslan gav med sig :)

Också väldigt ovant att ha kontakt med Aftonbladet, Expressen och Hänt i veckan så gott som varje vecka. Gäller tänka ut vad man ska säga.
Nyligen valde jag ju att gå ut i Land med lite av min relationsbakgrund. För mig är detta viktigt då det finns så många tjejer som sitter fast eller har suttit fast i destruktiva relationer och det är svårt att både komma loss och bygga upp sig själv igen. Men det går, det vill jag visa även om jag också kämpar fortfarande i vissa situationer.

Det enda som gör mig lite ledsen är alla kommentarer om medverkande i programmet på diverse forum. Jag är ju en vän av respekt och ibland undrar jag vad folk tänker när de kommenterar - det är ett tv-program med riktiga personer som tar väldigt illa vid sig av näthatet. <3

I kvällens avsnitt börjar jag bli VÄLDIGT sjuk. Hade hög feber och drog på mig en dunderförkylning. Otroligt vältajmat *not*. Men den hindrar inte att kärleken fortsätter... ;)
Linda kommer också på besök och det blir väldigt nervöst, ska någon redan behöva åka hem?!

Nu dags att lämna skrivbordet och ge sig ut i det kalla men ack så vackra vädret och göra lite nytta! :)

/Jennifer